Dumplin

Jag är lite sent på det med ”Dumplin’” men den var i min hög på nattduksbordet och flera kommenterade och verkade ha älskat den, så mitt i annan läsning slukade jag berättelsen om Willowdean som både trivs och inte trivs i sin kropp i plusstorlek, sörjer sin moster och ställer upp i en skönhetstävling för att trotsa sin forna skönhetsdrottning till mamma.

Dumplin är otroligt lättläst, som smör i solen (Naturli’ till på köpet!) och det kändes knappt att jag läste under mina läspromenader. Willowdean är inte en karaktär som är helt enkel att tycka om till en början eftersom hon dömer andra som är ”värre” än henne själv, Millie och Amanda, men efter lite självreflektion inser jag att hon bara är mänsklig och att dubbelheten i hennes personlighet; självsäkerheten och osäkerheten, gör henne än mer trovärdig.

Överlag tycket jag att det är en gullig historia som fick mig att le och gråta en liten skvätt (jag är lättrörd vad gäller film och böcker). Den del jag tyckte sämre om var den om Wilowdeans kärleksliv där hon faller för den snygge Bo men friendzonar den kraftigare Mitch som jag tycker känns mycket mer sympatisk och mångfacetterad.

Fint i alla fall med en huvudkaraktär som är splittrad, det gör kroppspositivismen i boken ett ännu starkare budskap.

Titel: Dumplin’
Författare: Julie Murphy
Förlag: Lavender Lit
År: 2016
Sidor: 349
Betyg: 🦚🦚🦚,5/5