Bokrecension: en vuxen människas bekännelser handlar om ett liv efter ett uppbrott. Huvudkaraktären vill gärna att vi ska tro att det handlar om vad som sker, när det är själva verket handlar om hans egen utveckling, eller kanske hans fullständiga förfall.
.
David Wiberg målar fram ett porträtt av en ung, och senare inte så ung man som inte riktigt är som man ska. Han beter sig minst sagt underligt, suger av dörrhandtag och är socialt besvärlig. Man läser med en växande känsla av obehag och efter ett tag tar empatin slut. Jag tycker att jag känner den där killen, den som får chans efter chans för att man tycker synd om honom men som ändå tycks sumpa allt. Till slut vänds empatin snarare mot de i hans närhet, hans syster, systerdotter, föräldrar och bäste vännens familj.
.
Men resan är skickligt skriven, vi bjuds på naturliga dialoger, som små vykort från den verklighet huvudkaraktären möter. Ibland skrattar jag, ibland är jag till och med på huvudkaraktären sida, tills han, ännu en gång, går ett steg för långt. Mycket kan man säga om berättarjaget, men han är åtminstone otroligt påhittig.
.
Tack för finfin läsning ❤️
.
Titel: En vuxen människas bekännelser
Författare: David Wiberg
Förlag: Piratförlaget
Sidor:341
Betyg: 🦚🦚🦚🦚/5
Comments
Post a Comment