Einar Már Gudmundsson var en gång i tiden en av mina absoluta favoritförfattare med böcker som fantastiska "Universums änglar", en bok om Schizofrene Páll till "Fotspår på Himlen". Men det var så många år sedan jag läste honom att jag var nervös över att göra det igen. Ni vet känslan av att man inte vågar läsa en bok som betytt mycket när man var ung av rädsla för att man ska inse vilken skit det var man läste?
Jag hade inte behövt oroa mig. "Kungar av Island" är visserligen väsensskild från det jag tidigare läst av Gudmundsson, skriven som en slags 1900-tals Isländsk saga om släkten Knudsen i påhittade Tangavík, men otroligt välskriven och underhållande. Och isländsk...
"Nu finns det också sarkastiska personer som säger att när den första skattelagstiftningen kungjordes i Norge så flydde alla som kunde läsa till Island, där skattefusk länge har betraktats som en nationalsport bland många andra och svartarbete utförs mitt på blanka dagen."
Jag förstod inte först vad den handlade om. Fattade inte grejen. Det var rörigt, det var mycket och själva storyn verkade aldrig börja, när skulle vi höra någonting om den där läraren, Arnfinnur, som författaren började berättelsen om? Tja, det tog några hundra sidor. Men snart kom jag in i rytmen. En anekdotal berättelse om token, Einar, den starke glädjespridaren, o enögda Júlia som blev konstnär, Fridrik som bjuder sina landsmän på russin köpta av en syfilissmittad fruktförsäljare bara för att jävlas.
"Den amerikanske biskopen hade tidigare bott i Akureyri, där han bjöd stadens potentater på pinnmat gjord av gamla smörgåsar som någon hade kastat men som hela gänget gluffade i sig och först blev illamående av sedan den amerikanske biskopen talat om att han hämtat den sina förplägnaden i en container hos Renhållningsverket."
Boken är fullspäckad av allt. Det är det Island jag känner igen från min tid i landet, superiet, otroheterna, fejderna. Det är starka kvinnor och starka män, slagsmål och stölder. Det är politik, med Partiet i spetsen men med gästspel av såväl bondepartiet som nazister och kommunister. Till och med det socialdemokratiska folkhemmet får vara med.
Det är roligt och burlekst och maffigt och isländskt.
"På gamla dagar ansåg Ástvaldur Knudsen att det var de efterblivna som styrde i världen, i alla fall på Island, för Ástvaldur Knudsen blev 107 år gammal och följde inte riktigt med i vad som hände i samhället de sista åren. Han lutade åt den åsikten att de efterblivna styrde allt; Tv-program, radiokanaler, kommuner, och var kommunalråd och ministrar (...) På Island betraktades det inte som något problem att vara dum i huvudet."
Titel: Kungar av Island
Författare: Einar Már Gudmundsson
Förlag: Natur & Kultur
År: 2015
Sidor: 280
Betyg: 4/5
Comments
Post a Comment