Milkman

”Milkman” av Anna Burns utspelar under the Troubles, runt sent sjuttiotal, i Nordirland och handlar om ”Middle sister”, 18 år gammal som bara vill få leva sitt liv, promenera och läsa, vara tillsammans med maybe boyfriend och gå sin kvällskurs i franska. Dessvärre blir hon uppmärksammad av en Milkman (vems milkman? Inte hennes Milkman, kanske ingens, men det är så han benämns) vilket gör henne föremål för allas intresse och för skvaller. 

Den börjar så här: ”The day Somebody McSomebody put a gun to my breast and called me a cat threatened to shoot me was the same day the milkman died”

Samtidigt som vi följer Middle sister, följer vi händelserna i Belfast, fruktansvärda händelser som hoppfulla sådana.

Det som gör Milkman till den uppmärksammade, prisbelönta bok den blev är inte handlingen, inte heller den viktiga historielektion man får på köpet, det är språket. Språket är poetiskt, fyndigt, roligt, skarpsynt och väldigt speciellt. Det är tungt, så jag var tvungen att läsa den i små doser, men så värt att ta sig igenom. 

”She meant depressions, for da had them: big, massive, scudding, whopping, black-cloud, infectious, crow, raven, jackdaw, coffin-upon-coffin, catacomb-upon-catacomb, skeletons-upon-skulls-upon-bones crawling along the ground to the grave type of depressions.”

Språket är inte bara poetiskt utan rytmiskt och noga avvägt och de ofta långa meningarna bär läsaren genom texten som ett skepp på stora vågor.

Någon som läst den på svenska? Grymt intresserad av hur översättningen är!

Titel: Milkman
Författare: Anna Burns
Förlag: Faber & Faber
År: 2018
Sidor: 348
Betyg: 🦚🦚🦚🦚/5