"Internet är en en strid mellan å ena sidan kärlek och sammanhållning, och å andra sidan rädsla, hat och splittring."
Förr i tiden styrde diktatorer enligt en stark ideologier som de tvingade på befolkningen. Kruxet var att de ständigt tvingades undanhålla information, tysta ner motståndare såväl offentliga som civila, och förbjuda kultur, eftersom sanningen kunde underminera deras makt och i slutändan förgöra dem. Det var resurskrävande och dessutom hamnade sådana ledare ofta på "fel sida" i historieböckerna.
Peter Pomerantsev är son till sovjetiska dissidenter och har sin utgångspunkt i föräldrarnas upplevelse av sovjetiskt förtryck och menar att Putin, som gammal KGB-agent, arbetat vidare med samma desinformationstekniker som sovjet använde sig av men uppdaterat dem för en digital och individ-fokuserad epok.
"Dagens potentater har ingen ideologi, de skickar olika budskap överallt så att de inte kan attackeras."
Vare sig de heter Trump, Duterte, eller Assad, gynnas de av att begreppet "sanning" blivit mindre eftersträvansvärt och framförallt ganska oviktigt. Hur har vi hamnat här? Att politiker ljuger är en sliten klyscha, skillnaden är nu att de inte ens bryr sig om att hålla skenet av ärlighet uppe.
I boken får vi följa Pomerantsev till Filippinerna där en kvinnlig reporter som råkat göra sig ovän med Duterte ständigt blivit hotas, förföljd och ställd inför rätta. Till Ryssland där en journalist wallraffar på trollfabrik och bestört inser att hennes avslöjade möts med likgiltighet.
Vi får möta fadern till handboken om hur man gör sig av med en diktator som oavsiktligt gett ammunition till dagens trollfabriker. Vi pratar med aktivister i Mexiko som tappat hoppet och får följa med hela förloppet bakom annekteringen av Krim. Hur Vladimir Putin framgångsrikt krigat utan att låtsas om det och, med hjälp av sin trollarmé, framställt sig själv som en räddande ängel på köpet.
I Aleppo, där sanningen borde ha inneburit internationella solidaritet, såg Syrierna att hur mycket information som än skickades ut till omvärlden gjordes ingenting och när eldupphör mot sjukhus förhandlades fram ökade istället takten på bombningar.
Och överallt ser vi hur civilbefolkningen rumsterar runt bland bevis för att arrangera om verkligheten till att matcha det de ser på teve eller läser i sina facebookfeeds.
Lärorik läsning. Mycket angenäma exempel. Och om ni gillar den här, läs också gärna min kollaga Jonathan Lundbergs "Sverigevänner" för att se hur SD utnyttjat samma mekanik på den svenska "idémarknaden".
Titel: Det här är inte propaganda
Författare: Peter Pomerantsev
Förlag: Ordfront
Sidor: 269
Comments
Post a Comment