Från hotade djur i "Det sjätte utdöendet" läser jag nu om hotad matsäkerhet. "Frö - på jakt efter framtidens mat" är ingen odlingsbok utan en reportagebok om sökandet efter de fröer som ska säkra vår livsmedelsförsörjning i klimatförändringarnas kölvatten.
Med utgångspunkt i fröbytarföreningen Sesam och föreningens strävan efter att få fram en större variation av fröer än den man hittade på 80-talet (på den tiden fanns endast en sorts tomat, en sorts gurka och en sorts chili tillgänglig för hemmaodlaren), utforskar Ann Liljeman och fotografen Erik Abel betydligt mindre småskaliga ansträngningar på olika ställen i världen.
De besöker fröbanker i Sverige och Nordgens fantastiska lager på Svalbard som har byggts för att hålla. Då andra fröbanker ödelagts av krig (i Syrien), missnöjda anställda som stängt av elen eller stulit dokumentation är den i Svalbard relativt isolerad och den yttre kylan gör den mindre beroende av el. Vi får också möta konventionella svenska bönder och får lära oss om problematiken med allt dyrare (och tyngre) jordbruksmaskiner. Priserna sjunker, storskaligheten ökar, jorden packas år efter år och när grannar delar på skördetröskor sprids ogräsfrön och behovet av bekämpning blir större.
En resa till Nepal för att skörda vildris åt fröbankerna, flätas samman med en till Kenya där de småskaliga böndernas majsskörd blir allt mindre. I Kenya arbetar icke-vinstdrivande CIMMYT (Internationella förbättrarcentralen för majs och vete) både med att få fram en torksäker majssort och med att vinna över bönder, skeptiska efter att ha blivit förda bakom ljuset av Monsanto, Bayer och andra.
Även om jag befinner mig närmare Föreningen Sesam, Runåbergs fröer och de kenyanska småbönderna än det nederländska Incotecs insektsbekämpande beläggningar och röntgen av frön, lär jag mig mycket om pågående projekt för att säkra framtidens livsmedelsproduktionen. Vad man lätt missar, mitt i den högteknologiska fröförädlingens optimism, är hur ohållbara våra storskaliga monokulturer är.
Från "Tomato Brown Rugose"-viruset som drabbar tomatodlare till en kommande bananapokalyps, från enorma vetefält till ris- och majsberoende på olika håll i världen, från Nederländernas extremt resurskrävande exportverksamhet till Sveriges icke-existerande beredskapslager, från de allt svårare väderförhållandena till storbolagens hänsynslöshet mot småodlare... jordbruket måste gå mot mer polykultur, fler småskaliga odlare och fler som odlar eget frö om vi ska säkra vår livsmedelsförsörjning. Det kan kännas som en privilegierad åsikt, här sitter jag i välbärgade Sverige och tycker att alla ska diversifiera när bönderna i Kenya knappt har råd med utsäde åt den egna majsodlingen, men med tanke på hur mycket resurser som läggs ner på att hitta och förädla det bästa fröet kanske det finns medel att sprida permakultur på ställen som behöver det allra mest?
Tack Anna Liljemalm och Erik Abel för en givande reportagebok med många fina bilder och informationssnuttar om allt från spannmål i språket till skillnaden mellan hybrid- och GMO-frön. Jag har lärt mig enormt mycket.
Jag vill passa på att tipsa alla som inte redan känner till Nordfrö om deras småskaligt och lokalt odlade fröer, läs mer om deras arbete på deras instakonto: @nordfro. Det är dessutom jag som illustrerat deras fröpåsar ;-)
Titel: Frö - på jakt efter framtidens mat
Författare: Anna Liljemalm & Erik Abel
Förlag: Natur & Kultur
Sidor: 204
Comments
Post a Comment