Koredes syster Ayoola är så överrumplande vacker att deras mamma helt glömde bort att önska att hon hade fått en son. Kvinnor tycker att hon är vacker, män faller som flugor... problemet är bara att Ayoola är en psykopatisk mördare.
Historien tar sin början när Korede ombeds hjälpa Ayoola att städa upp efter den tredje pojkvän hon huggit ihjäl i självförsvar, tre gör enligt definitionen lillasystern till seriemördare. Denna gång har Korede inte ens hunnit träffa offret, han hette Femi,var poet och ett tag syns han överallt på sociala medier. Men snart ersätts #FemiDurandFörsvunnen av #NaijaJollofRismotKenyansktJollofRis och Ayoola jagar vidare.
Jag blev inte förförd meddetsamma. Boken kändes till en början alltför avskalad, det gick för snabbt fram, och framkallade inga känslor. Men någonstans efter fyrtio-femtio sidor vände det. Braithwaite är väldigt skicklig på att skildra sina karaktärer så att till och med Ayoola får sin beskärda del av sympati och nyckeln till Koredes oändliga lojalitet ligger någonstans i det förflutna.
Boken är kort och jag läste den på en kväll och det händer någonting speciellt med sådana munsbitar till böcker, det är som att de smälter i munnen och lämnar efter sig en härlig sötma, med denna boken kanske även en del syrlighet, att avnjuta under kommande dag.
Titel: Min syster, seriemördaren
Författare; Oyinkan Braithwaite
Förlag: Lind & Co
Sidor: 221
Comments
Post a Comment