Laure är au pair åt en Tjeckisk familj 1986 och förälskar sig i musikern och dissidenten Tomas. Pappan i familjen, Petr, måste hålla sig väl med partiet för att rädda sin egen familj. Tio år senare återförenas Petr och Laure i Berlin. Efterdyningar av murens fall är fortfarande högst påtagliga och Laure skyr inga medel för att ta reda på vad som hände den där dagen då Tomas inte lyckades ta sig till tåget med henne. När vi återser Laure i nutid driver hon "museet för krossade drömmar", dit kommer människor med objekt som symboliserar de drömmar de en gång haft men varit tvungna att ge upp.
Det tar en stund innan jag fastnar. Museet är en bra idé men Laure hade lika gärna kunnat vara besökare, för det som är intressant är Laures förflutna. Tiden i kommunistiska Tjeckoslovakien, absolut men det är inte förrän Berlin som historien blir riktigt levande. Det är historien som skaver, övervakningssamhället, förtrycket, tunnlarna berlinarna flydde igenom. Och diskussionerna om hur illa det verkligen var mellan två som var där om än på olika sidor.
Berlin hjälper mig att få ett bättre grepp om Prag och jag läser därefter dessa avsnitt lättare. Det finaste är besöket till chatan, en liten stuga stadsborna tog sin tillflykt till så fort de kunde:
"De rökte, de dansade och gav sig hän. en tjej från chatan intill deras, klädd i ett par supertajta jeans kom fram till dem och kastade vällustiga blickar på Manicky. En äldre man slog sig ner på ett omkullfallet träd och gjorde tummen upp. Barn fick tillsägningar att vara tysta."
Jag hade önskat mig mer av Laure, en lite starkare karaktär, en som var värd att bli störtförälskad i utöver utseende och status som västerländsk tjej. Men efter en något trög inledning blir Museet för krossade drömmar ändå en bladvändare.
Titel: Museet för krossade drömmar
Författare: Elizabeth Buchan
Förlag: Sekwa
Sidor: 421
Comments
Post a Comment