Sverigevänner

Jag har längtat efter att få läsa "Sverigevänner" sedan jag först hört talas om den genom tidningen Vi läser. Uppenbarligen var det många som gjorde det. Jag reserverade ett ex på biblioteket och när jag kollade upp en månad efteråt stod jag fortfarande på plats nio. Så exalterad jag blev när jag fick hem mitt eget exemplar från @volanteforlag. Kunde inte hålla fingrarna borta fast jag läste något annat.

Låt mig börja med att berätta vad jag förväntade mig av både titel och den underbara omslagsbilden. Jag trodde att boken skulle vara rolig och berättad på ett rätt klassiskt sätt. Jag hade helt enkelt sett framför mig en jallajalla i bokform, putslustig men utan större djup. Jag har aldrig förr haft så fel om en bok.

Arash och hans pappa Jamshid börjar skriva dagbok samtidigt efter att de under åttiotalet flytt från krigets Iran till Sverige. Familjen blir inledningsvis isolerad, folk är rädda att orten ska tvingas införa böneutrop och klasskamraterna förhåller sig skeptiska till lille Arash som dessutom fått de största glasögonen pappan kunde hitta (för att de inte skulle gå sönder). Men pappan inleder projekt svensk och propsar bland annat på att familjen inte får laga mer än en huvudrätt när de bjuder på middag. Att bjuda på överflöd får inte samma symbolvärde i ett land där alla redan lever i överflöd och dessutom skulle det sätta orimliga krav på den ditbjudna familjen att återgälda generositeten.

Boken är rolig, absolut, Sanari briljerar i sina observationer och jag skrattar många gånger. Men behållningen är i pappans knivskarpa analyser av Sverige och det svenska. Och det är i diskrepansen mellan det jag förväntat mig av en pappa som sätter igång "projekt svensk" och dessa vältaliga, filosofiska smycken till dagboksanteckningar som mina egna fördomar dyker upp. Varför hade jag förväntat mig en pastisch till invandrarman?

Boken är hjärteknipande och avslöjande och får nog många att tänka. Både på små saker som svenska språkets exakthet och på större frågor. Som hur man lyckas på arbetsmarknaden i ett land som har absolut gehör för minsta icke-svenska uttal och beteende. Såtillvida det icke-svenska inte kommer från en svensk, då är det bara bra.

Jag rekommenderar boken skarpt. Passa på också att läs min kollega Jonathan Lundbergs bok med samma namn som handlar om Sverigedemokraternas nätkrig.

Titel: Sverigevänner
Författare: Arash Sanari
Förlag: Volante förlag
Sidor: 241
Betyg; 5/5