Härlig, lättläst sommarläsning!
Ann-Britt tar skit. Det är vad hon gör. Hon gör det enligt livets alla konster och från var och varenda människa i hennes liv. Från mannen som manipulerar henne till att gå med på att sälja huset på en vecka, personalen på faderns äldreboende som föredrar att hon gör deras jobb, de vuxna barnen som vill att hon bakar, tvättar och tar deras husdjur till veterinären trots att hon själv också har ett jobb att gå till... på tal om jobbet, chefen går i pension och den som ersätter honom verkar ha som främsta mål i livet att sno till sig Ann-Britts parkeringsplats. En parkeringsplats hon förtjänat då hon jobbar på arbetsförmedlingen allra längst.
Det blir tufft för Ann-Britt. Hon bara tar det och tar det och Christina Larsson bygger skickligt upp en frustration som följer med mig genom hela läsningen. Min frustration är för Ann-Britts skull så klart och det är därför det blir så skönt när hon, tack vare sina nya grannar, sakta men säkert börjar stå upp för sig själv och säga ifrån. Som Margaret Thatcher hade gjort.
Den djupaste relationen i boken är den till de vuxna barnen och där kan jag önska att Larsson gick lite djupare och att lösningen till relationsknutarna var mer invecklad. Men samtidigt, jag skrattar, jag hetsar, jag läser med en hunger efter hämnd. "Ta ingen skit Ann-Britt" är helt enkelt en proffsigt uppbyggd bok som vant leder mig från början till slut och slussat mina känslor i precis avsedd riktning vid varje vändning.
Titel: Ta ingen skit, Ann-Britt
Författare: Christina Larsson
Förlag: Bokfabriken
Sidor: 347
Comments
Post a Comment