Sara är terapeut och har egen mottagning i garaget till det vackra huset hon och hennes man ärvt av hans morfar. Allt ska renoveras så småningom men tiden och pengarna räcker inte till och mitt i byggkaoset kommer Saras man inte hem en dag. Än värre är att han ringt och spelat in ett meddelande där han påstått sig vara på en plats med vänner som senare ringer och dementerar.
I ett långsamt tempo bygger Flood upp spänningen kring försvinnandet. Vi följer Sara under timmarna efter försvinnandet samtidigt som vi undrar om hon talar sanning och vad hon egentligen vet om försvinnandet. Författaren är skicklig på att bygga upp en karaktär vars trovärdighet ifrågasätts av läsaren från det första ögonblick polisen kopplas in. Vi lär även känna fler i Sara omgivning och följer polisutredningen på avstånd, endast genom hennes erfarenheter.
Sigurd, den försvunne, känns endast trevlig vid deras första möte. Eller hur ska man kunna sympatisera med en sån här:
"Sigurd säger: Jag hatar delfiner.
Jag säger:
- Ingen hatar delfiner.
Sigurd säger:
- Jag gör det.
- Varför, frågar jag.
- De tror att de är så söta. De simmar omkring där alla gillar dem. Se på mig så söt jag är.
Jag skrattar. Jag kysser honom."
Jag saknar lite att få sörja honom. Självfallet hade han inte gått samma öde till mötes om han var en man som inte hatade delfiner, men det är synd att han inte får mer sympati av läsaren.
Detta till trots njuter jag a läsningen, det var en grymt spännande och välskriven bok. Och imponerande debut till på köpet.
Titel: Terapeuten
Författare: Helene Flood
Förlag: Polaris
Sidor: 347
Comments
Post a Comment