Ungdomarna i den fiktiva staden Troumaron (på franska ung. brunt hål) på ön Mauritius, lever i fattigdom. Eva och vännen Savita, Sad som känt och älskat Eva sedan barnsben och så Clélio. Alla navigerar de omgivningen på sina egna sätt, Sad har upptäckt orden och gjort dem till sina, Eva betalar med sin kropp, Savita med kärlek och medkänsla. Clélio har våldet. Hela han är som en stor boll av ilska och våld, redo att spricka. Redo att döda.
Ki pu fer, ena, zott finn ne kum sa, säger de gamla. De är födda sådana, ruttna i grunden. Men när våldet slår är inte ungdomarna inte endast förövare utan offer.
"Min far säger: du var ett dåligt föredöme för henne.
Jag svarar: Känner du till några goda föredömen här?
Han reser sig snabbt och lappar till mig."
Det enda som kan rädda dem är kärleken.
2012 gjordes en film med titeln "Les enfants de Troumaron" av boken, men efter att ha sett trailern på youtube tror jag att jag nöjer mig med boken.
Jag läste största delen av boken under en lång promenad (den är endast dryga 180 sidor lång) och svalde gråten vid tre olika tillfällen. Hopplösheten är väl skildrad och sätter ens eget liv i perspektiv.
Andra recensenter har ibland tyckt att det stundtals prosalyriska språket tagit ifrån berättelsen istället för att lägga till. Jag är inte nödvändigtvis jätteförtjust i prosalyrik men hakade inte upp mig på mer än någon mening här och där. På det stora hela är boken vacker och lättläst och värdig en nominering till @aretsvarldsbocker.
Dessutom tycker jag, som fransktalande, att det är kul att läsa kreol och försöka förstå innan jag får översättningen. Det lyckades ofta inte så bra, men jag fattade i efterhand...
Titel: Eva ur spillrorna
Författare: Ananda Devi
Förlag: Tranan
#evaurspillrorna #anandadevi #bokförlagettranan #afrikansklitteratur #böckerfrånmauritius #mauritius
Comments
Post a Comment