Maria Ripenbergs bok om rasismens rötter i Sverige var inte den första jag läst under den gångna semesterveckan men väl en av de viktigaste och därför är det den första jag lyfter.
1933 lät Torgny Segerstedt, känd för att bedriva en aktiv kampanj mot Hitler och nazismen, publicera följande rader i sin tidning: "Herr jazzkungen och människoätarättlingen Louis Armstrong visar sin slätrakade flodhästsymfoni.. visar tänderna, snörvlar, upphäver ett av sina vilda negroafrikanska förfäders urtjut, då och då omväxlande med ett gravhest gorillevrål från urskogen. Att hans lungor hålla är förvånande men fysiskt brås han nog både på förfäder och gorillor."
Under samma tid är läroböckerna fulla av förhärligande av Sverige och svenskhet, vår moraliska överlägsenhet och vårt rättesnöre. Afrikanerna (för att inte använda n-ordet), får dåtidens elever läsa, är godhjärtade men överemotionella, lata och lynniga och det är vår plikt att barmhärtigt låta dessa folkslag dö ut.
Idag påstår läroböckerna ingenting om "afrikanernas natur" men ingen kultur söder om Sahara tas upp bland högkulturerna, slaveriet berörs i varierande omfattning från lärobok till lärobok, och ingen av de hon undersökt avhandlar svenskarnas roll i grymheterna. Flera av läroböckerna insinuerar däremot att slaveriet "behövdes" samt att den heliga marknaden gjorde att dödligheten gick från 25% i början av triangelhandeln till 10% i slutet. Men så bra då.
Vi fortsätter att odla bilden av vårt lands etiska överlägsenhet. Att Sverige alltid haft ett starkt ethos och tolerans för andra kulturer. Att vi i stort sätt stått utanför den historia som exploaterat, förslavat och koloniserat andra folkslag. Men vi har fel, och om omfattningen av vår tyranni varit något lägre än andra länders har det inte berott på brist på ambitioner.
Vi har byggt slavhandelsfort i Ghana, etablerat ett "Nya Sverige" i dagens Delaware, haft koloni i Västindien från vilken vi etablerat en frihamn för slavhandlare. Det var så lukrativt att när Storbritannien erbjöd oss Guadeloupe mot att också vi förbjöd slaveriet kunde vi inte tacka ja. Inte före vi undersökt varje kryphål som kunde låta oss fortsätta utan engelsmännens vetskap. Förvånansvärt många svenskar skickades dessutom ner för att bistå Leopold II i sin fruktansvärda massaker i Kongo.
Dick Harrison menade i en recension att boken utelämnade islamofobi, judehat, fördomar mot asiater samt andra förklaringsmodeller till dagens rasism men bara för att man skrivit 1500 sidor om slaveriets historia innebär inte att man har ensamrätt på ämnet. Även en mindre omfattningsrik bok kan ha en övertygande poäng.
"Historiens vita fläckar" ifrågasätter bilden av den gode svensken och väver skickligt och övertygande ihop vår blodiga historia med dagens afrofobi.
Titel: Historiens vita fläckar
Författare: Maria Ripenberg
Förlag: Appell förlag
#mariaripenberg #historiensvitafläckar #appellförlag #rasismenshistoria #svenskhet #svenskrasism #afrofobi
Comments
Post a Comment