Mitt liv utan dig

Härom året, när jag besökte bokmässan inför att jag själv fått mitt första förlagskontrakt, såg jag bilderna på honom överallt, Dawit Isaak. Glöm inte Dawit Isaak, politisk fånge i Eritrea sedan 2001. Glöm inte, snälla glöm honom inte. Det var naturligtvis inte första gången jag hörde talas om honom, han har funnits i det svenska kollektiva minnet sedan många år tillbaka, men ändå var det bra att bli påmind.

Nu blir jag påmind igen. Denna gången i form av en vacker liten bok om honom, men mest om den familj han ofrivilligt lämnat bakom sig. Betlehem Isaak, Dawits nu vuxna dotter, beskriver hur det var. Först barndomen hemma, i Eritrea, sedan att komma till ett land där inga konflikter fanns, där man skulle känna sig trygg och säker men fick bo i en ful lägenhet som gjorde mamma olycklig. Hur hon både blev svensk och inte tilläts bli det, där hon både ville hålla sig kvar vid den gelato hon var van vid och samtidigt vara en del av det land vars urvattnade sörja i Bigpack-förpackning kallades glass. Hur hon fick besvara frågorna om huruvida hon bodde i koja i stora landet Afrika.

Vi får följa familjen när de ska integreras, när vardagen sliter på relationen mellan föräldrarna och när pappan reser fram och tillbaka. Dawit accepteras i Sverige men han får ingen meningsfull tillvaro i vårt samhälle, ingen roll där han kan känna sig värdefull. Det är därför han åker hem, familjen kommer efter, men så plötsligt arresteras han.

Det är en jättefin skildring, på knappa 140 sidor, fulla av besvikelse, sorg och vemod. Lite nostalgi och samhällskritik och en hälsosam dos feminism ryms också däri.

Jag säger bara: läs! Och glöm inte Dawit Isaak.

Titel: Mitt liv utan dig

Författare: Betlehem Isaak

Förlag: Brombergs