På internatskolan Notre Dame du Nil, som ligger så vackert uppe i bergen, går döttrar till de lite med välbärgade Rwandier. Både hutuer och tutsier. De ska hållas borta från frestelserna i Kigali och skyddas från samhällets faror. Men även om de tutsiflickor vi får följa skyddas av sina föräldrars rikedomar, är de långt ifrån fredade från fördomar och hat.
Boken utspelar sig 1979, alltså många år före det fruktansvärda folkmordet, men redan nu blir vi varse att tustsier anses vara annorlunda. Och inte på ett positivt sätt. Också intressant är de rasmotsättningar och underliga möten mellan tjejerna och de vita män (lärare, grannar, kyrkans män...) som beskrivs i boken. De innehåller både rasism, fetischism och exotifiering.
Flickornas vardagsliv på internatet skildras i flertalet små episoder, rots skillnad i tid och plats är det lätt att identifiera sig med flickornas rädslor, ambitioner och dilemman. Boken är välskriven och angelägen och man låter sig bäras av prosan till slutet. Författaren väver skickligt in en känsla av oundviklig undergång. Mukasonga blev själv deporterad från Rwanda när hon var barn eftersom hon råkade vara Tutsi. Hon har sedan dess bott i Frankrike.
Titel: Madonnan vid Nilen
Fötfattare: Scholastique Mukasonga
Förlag: Tranan
#MadonnanvidNilen #Scholastiquemukasonga #bokförlagettranan
Comments
Post a Comment