BJ Fogg har skrivit en bok som känns så effektiv att jag pausade läsningen mitt i. Jag var liksom inte redo att göra mig av med alla mina dåliga vanor än, och därför var det säkrare att vänta med att läsa klart tills mitt chokladsug sinat.
Jag har läst om vanor förr. Om att för att en vana ska ta sig behöver man 21 dagar. För att vara motiverad behöver man både piska och morot. Jag har själv lyckats utomordentligt med en sockerfri månad efter att ha "pledgat" att donera 500 kronor till ett otrevligt politiskt parti om jag misslyckades. Men det som saknas i diskussionen om vanor är en total dekonstruktion av begreppet motivation.
Motivation är bedrägligt. Om jag hade brutit mitt sockerfria löfte, hade jag då verkligen fullföljt mitt hot? Om inte, skulle verktyget försvinna för alltid, nästa gång jag uttalade ett liknande hot skulle jag hålla fingrarna korsade bakom ryggen och inte vara det minsta rädd för efterdyningar.
BJ Fogg föreslår istället att man ska införa mikroskopiska goda vanor i sitt liv, och istället för att förlita sig på motivation, förankra dessa med en annan vana och sedan fira att man genomfört dem. Till exempel: när du har lagt ner tandborsten, använd tandtråd på en tand. När du gjort detta kan du fortsätta på alla eller inte, och även om du håller dig till en tand, ska du fira. Ropa ett högt "Hurra!" Dansa runt eller stirra på dig själv i spegeln och säg "You're the champ!"
Jag har infört nåra vanor i mitt liv sedan jag läste boken. Varje gång jag hamnar framför hyllan med choklad i butiken säger jag till mig själv: "Jag är inte en sån som köper choklad", och sedan high fivear jag mig själv. Problemet är bara att jag inte haft tillfälle att testa då vi varit utan bil och möjlighet att handla i snart två veckor. Men jag är säker på att det kommer att funka finfint.
Titel: Mikrovanor - de minimala förändringarna som ger maximala resultat
Författare: BJ Fogg
Förlag: Volante
#mikrovanor #tinyhabits #bjfogg #volanteförlag
Comments
Post a Comment