När jag läste "Pandemiernas tid" av Debora MacKenzie i julas blev jag inte bara fascinerad av de icke-medicinska effekterna av pandemier, utan också av antibiotikaresistens. Därför blev jag supernyfiken på "Bakteriekriget" av Erik Martinussen och jag måste säga att jag inser, efter läsningen, att jag visste mycket lite om ämnet. Knappt något alls.
Jag visste visserligen vad antibiotikaresistens innebar, men inte hur det påverkar människor och vilka rigorösa åtgärder de tvingas igenom för att eventuellt, kanske göra sig av med det. Ett exempel på behandling: tre omgångar bredspekrumantibiotika, Tvätt av husets alla textilier i 60 grader. Skurning golv, tak, väggar, dörrhandtag med desinfektionsmedel varje dag. Byte och tvätt av sängläder varje dag. Dusch och tvätt med klorhexidin, tork med ny handduk varje dag. Fuktkräm ej tillåten. Tandborstsbyte var dag, smörjning av insidan av näsan med stark kräm. Utan resultat.
Var kommer då antibiotikaresistensen ifrån? Främst verkar det komma från djurindustrin, och allra oftast från andra länder där reglerna inte är lika strikta som i Sverige/ Norge eller där de inte efterföljs. Men hela Norden är inte skonad. De flesta bönder i Danmark har MRSA i sina djurbestånd. Hade jag ätit kött hade denna bok avskräckt mig från att någonsin äta annat än lokalproducerat. Dessutom gör den en del för att minska ens lust att resa och upptäcka världen.
Som en sista punkt vill jag berätta att några av de första vaccinerna både utvecklades och spreds av kvinnor. Boken är värd en läsning bara för att lära sig historien bakom våra värsta pandemier, hur de spreds, hämmades, och upptäcktes.
Titel: Bakteriekriget
Författare: Erik Marinussen
Förlag: LB Förlag
Comments
Post a Comment