Den här boken marknadsfördes som hysteriskt rolig. Ingen annan än min go-to gällande feelgood, Lucy Dillon, tyckte detta, och visst skrattade jag lite här och var, men det var inte roligheten som gjorde att jag fastnade för Alexandra Potters bok.
Nell Stevens är fytrio plus (41, tror jag att det betyder), precis som jag. Men våra liv skiljer sig åt gällande förhållande och barn, även om vi båda drivit café. Hon är arbetslös, barnlös, nydumpad och hyr in sig i ett rum hos en skenhelig miljövän som snålar på värmen samtidigt som han flyger i jobbet. Trösten finns hos vännerna och hos hunden Arthur vars vårdnad ingår i hyran. Men när en av hennes närmsta vänner blir alltmer förtjust i en till synes perfekt kvinna vid namn Annabel når Nell sin botten och startar en podd för andra fyrtiåringar som känner sig lika misslyckade som hon.
Hon får också jobb som frilansande dödsruneförfattare och möter på så vis underbara Cricket, en 80-årig barnlös änka som blir en av hennes närmsta vänner.
"En misslyckad kvinnas bekännelser" är mysig och härlig och lättläst. Samtidigt väcker den många tankar om livets mening, specifikt för kvinnor. Måste man ha barn för att känna sig lyckad? Är kvinnor med barn lyckligare än de utan? På sitt eget lilla lagom lättsamma sätt stöttade denna boken mig i att ta ett beslut som har varit väldigt jobbigt att ta, och det tackar jag Alexandra Potter för.
Titel: En misslyckad kvinnas bekännelser
Författare: Alexandra Potter
Förlag: Nona förlag
#enmisslyckadkvinnasförfattare #alexandrapotter #nonaförlag #feelgoodböcker
Comments
Post a Comment