Tsukiko har aldrig haft lätt att upprätthålla relationer, vare sig vänskapliga eller romantiska sådana. Så när hon, av en slump, stöter på sin gamla japanskalärare på en sakebar tänker hon inte något vidare på det. I början fortsätter de att träffas just slumpartat, bestämmer ingenting, bara hamnar samtidigt på samma bar och fortsätter prata där de slutade.
Hon kallar honom Sensei (lärare, mästare). Han är en underlig gammal man, dubbelt så gammal som hon, behåller gamla urladdade batterier och markerar dem med ursprung men vägrar kalla det en samling. Kanske en dag fungerar de igen idag? Han citerar haikus och ber henne att skriva poesi. Han har en komplicerad relation till sin exfru, men också till Tsukiko och till bartendern som de blir bjudna på svampletarexpedition av. Han och Tsukiko bråkar om trivialiteter, blir vänner igen.
När Tsukiko träffar en gammal kärlek på en skolåterförening ställs allt på sin spets. Vad är det egentligen för relation hon har med sin gamle lärare?
Berättelsen fortlöper under middagar med edamamebönor och friterad tofu, jag som har bott i Japan (kort) känner mig genast hemma i tillvaron och jag älskar det. Jag skrattar också och ler åt karaktärna som aldrig förklaras, Tsukiko och sensei bara är, och hungrig blir jag också.
"Senseis portfölj" är en kort och ganska avskalad bok med fulladdad stämning och mångfacetterade karaktärer. En briljant undersökning av ensamhet utan minsta spår av överdriven molokenhet. Den enda invändningen jag hade under läsningen var ett litet tvivel på Tsukikos känslor inför sin gamla lärare, på hur äkta de känslorna hon skrev om var oh vidare på huruvida de var besvarade.
Titel: Senseis portfölj
Författare: Hiromi Kawakami
Förlag: Tranan
#senseisportfölj #hiromikawakami #strangeweatherintokyo #trananbokförlag #japanskaböcker #japansklitteratur
Comments
Post a Comment