Det tog Nguyen Phan Que Mai sju år att skriva "När bergen sjunger", sju år, hundratals omskrivningar, tårar och många sömnlösa nätter. Med risk för att låta självisk: det var det värt!
Berättelsen skiftar mellan två krig: Indokinakriget 1945-1954 där Japan ockuperade det av Frankrike koloniserade landet och senare Vietnamkriget. Huvudpersonen är Hương, en liten flicka under det andra kriget, uppfostrad av sin mormor. Mormodern, som varit med om ett krig tidigare, har sett alla sina vuxna barn lämna hemmet. Hon väntar hoppfullt på att de ska komma tillbaka till henne samtidigt som hon tar hand om Hương och bygger sig en karriär som handelskvinna, ett fult yrke enligt regimen som tar över vid krigets slut.
Boken är fantastisk men tuff. Det är mycket mänskligt lidande som beskrivs mellan pärmarna. Brutalitet och hänsynslöshet. Svält och död. Den beskriver, på ett öppet och ärligt sätt hur familjer påverkas av krig, ibland i decennier efter att de sista soldaterna lämnat slagfälten. Samtidigt är berättelsen full av kärlek, mod, uthållighet och hopp. Som en extra bonus får man en historielektion berättad ut vietnamesernas eget perspektiv, jag tror aldrig att jag sett/ läst om Vietnamkriget annat än ur en amerikansk synvinkel förut.
Det finns något mysigt i språket, påminner lite om Allende i det att man får många småhistorier till priset av en ramberättelse. Ingen magi dock, bara någon liten spågubbe här och där. Tänka sig att det är en debutbok alltså!
Titel: När bergen sjunger
Författare: Nguyen Phan Que Mai
Förlag: Historiska media
#NguyenPhanQueMai #närbergensjunger #themountainssing #historiskamedia
Comments
Post a Comment