Vägskäl

Lille Benny Fimp bor hos Häxan Mor Fimp i ett dystopiskt samhälle där monster och resursbrist hotar mänsklighetens fortsatta existens. En mopedist försvinner i skogen varpå dennes gängkompisar dyker upp och sörjer och kör "Örn, örn" dygnet runt. Benny Fimp ser på men blir så småningom bekant med dem och tillsammans ger de sig ut på ett äventyr förbi "Klägget" för att leta upp den bortgångne Kung Tungs gamla 125:a för att åka ifrån Ålräven.

I ärlighetens namn visste jag inte vad jag skulle förvänta mig av "Vägskäl". Var det en ungdomsbok? En saga? De många förolämpningarna som används i dialog för att maskera att människor egentligen är ganska sjysta mot varandra såg jag inte i början heller. I början var det bara misär och svordomar. 

Men ganska snabbt insåg jag att boken var välskriven och suggestiv och jag lurades in i den speciella stämningen som påminde om en blandning mellan Skort-Nisse och Spirited Away men stundtals också om Boris Vians senare postmodernistiska verk. Och eftersom Boris Vian var min ungdoms största litterära idol som ja glömt bort på vuxna dagar präglades min läsning av "Vägskäl" av en hel den nostalgi och vemod.

Sammanfattningsvis var Vägskäl en väldigt speciell bok. Lars Carlberg hade inga som helst svårigheter att locka mig in i historien och hålla mig fast till upplösningen. Jag vet inte vem jag skulle rekommendera den till eftersom jag själv inte trodde mig vara målgruppen men tyckte mycket om det.

Titel: Vägskäl
Författare: Lars Carlberg
Förlag: Lionvalley publishing

#vägskäl #larscarlberg #lionvalleypublishing