Det tog mig fram tills att jag läst färdigt boken innan jag insåg briljansen bakom dess omslag men endast ett kapitel att få mig att le åt Mannes intellektuella genialitet.
Efter att #metoo fått motsatt effekt och feministhat regerar internet tror många att patriarkatet är ett för längesedan förlegat koncept. Argumenten mot feminism är så vitt spridda och har fått så mycket utrymme att till och med gamla radikalfeminister som jag funderar över hur farligt det egentligen är. Kanske har saker och ting blivit bättre, för unga kvinnor i alla fall? Och självklart har män det också tufft i samhället.
Vilken tur då att det finns sådana som Kate Manne som, på ett elegant (om än stundtals akademiskt) påminner oss om det kvinnohat som florerar både on- och offline. Manne gör en distinktion mellan sexism, som är något som utövas av en individ mot en annan, och misogyni som ett system som dömer, kontrollerar och straffar kvinnor i syfte att upprätthålla patriarkatet där manlig dominans inte bör ifrågasättas. Hennes teori är att kvinnor oftast behandlas väl fram tills dess att de inte uppfyller förväntningarna på hur kvinnor ska vara, och då istället drabbas hårt av samhället.
Vad är det då man förväntar sig av kvinnor? Jo, att de ska vara omhändertagare och sådana som "ger". Så fort de anses "ta", eller står emot givandet, blir de svartmålade. Se bara hur hatad Hillary Clinton var i proportion till sina "brott" och fundera på hur en man hade blivit behandlad i samma situation.
Hon ger oss otaliga exempel, från hur strypning används som osynligt vapen, till idoliserandet av Eliot Rogers och omvärldens oförmåga att se hans brott som motiverade av kvinnohat detta trots att han själv uttryckligen gjorde kopplingen. hon lär oss också termen "Himpathy", som betyder "den överdrivna empatin gentemot män som gör sig skyldiga till sexuella övergrepp mot kvinnor".
Det underliga är att Manne inte använder sin förklaringsmodell för att visa på det hat som vänds mot radikalfeminister som inte godkänner att man blir kvinna så fort man säger att man är det. Situationen är klassisk: kvinnor ombeds att ge någonting, i detta fall tillträde till det ord som biologiskt definierar dem. Vissa vägrar och svartmålas därför. TERF (Trans Exclusionary Radical Feminist) är numera den värsta av alla förolämpningar och används mot såväl den transfobiska kristna högern (inte nämnvärt feministiska), som mot de som känner sig obekväma med att kallas livmoderbärare, "birthing people", "bleeders" eller annat som ska ersätta ordet kvinna. Inte det värsta en kvinna kan drabbas av men det är indikativt av att systemet fungerar, även från den toleranta vänstern.
Briljant läsning hursomhelst, man känner sig smartare efteråt och ser fram emot att läsa annat av Kate Manne.
Titel: Duktig flika!
Författare: Kate Manne
Förlag: Fri Tanke
Förlag: Fri Tanke
#katemanne #duktigflika #downgirl #fritanke #feministiskaböcker #misogyni #kvinnohat #mysogyni
Comments
Post a Comment