Jag är en av de som slukade David Jonstads "Jordad" och hejade på när han skrev om sin flytt till landet. Jag bor redan på landet, men mer i en by och sedan ett decennium strävat efter samma mål men hittills misslyckats. I "Meningen med landet" får man läsa om Jonstads första fem år från dagen de flyttade till nutid och det är skönt att konstatera att det inte verkar vara lätt för någon.
Det är ju det att allt tar tid, att projekten aldrig tar slut och att man gör sådana här saker precis vid fel tillfälle, nämligen samtidigt som man har barn att ta hand om. Att oförutsedda saker alltid händer, är oftast inte heller till ens fördel. Allt detta samtidigt som David och hans familj inte får förlora andemeningen bakom hela projektet. att hitta lugnet, att nöja sig, att lära sig att bara vara.
En ganska stor del av boken handlar om Jonstads relation till djuren. Om hur mycket arbete det är, vad för arbete det är, om det fina i att ha en relation till det man äter, om dödandet. Som kvasivegan kan jag inte låta bli att undra varför djur anses vara obligatoriska i en självhushållares liv. I vår plan ingår på sin höjd några ankor för sniglarnas skull, och vi ska göra vårt bästa för att inte behöva slakta några (kanske naivt?). Detta är verkligheten hos flera vi känner, men de självhushållare som syns har alltid djur.
Nåväl. Jag njöt av övriga delar av boken, mycket för att den triggar igång igenkänningsnerven hos en som aldrig riktigt når dit hon vill i den takt hon önskat...
Titel: Meningen med landet
Författare: David Jonstad
Förlag: Ordfront förlag
Författare: David Jonstad
Förlag: Ordfront förlag
#meningenmedlandet #davidjonstad #ordfrontförlag
Comments
Post a Comment