Den här boken har varit en oväntad liten pärla som transporterat mig till och genom min barndoms stad fast under 1800-talet (men också lite 1900-talet). Den har fått mig att tänka på att det fanns en tid där staden inte hade trottoarer varpå man blev vansinnigt smutsig av att spatsera i den då icke så romantiska huvudstaden.
Att det funnits en tid före Haussmann, han som revolutionerade Paris och har gett staden dess vackra arkitektur, var något jag naturligtvis kunde lista ut men inte tänkt på. Inte heller att vissa opponerade sig denna estetiska revolution på grund av vad den gjorde med de fattigare stadsborna...
Jag har lärt känna ett gäng finfina (dock endast manliga) parisiska författare bättre. Balzac, den typiska svältande, skuldsatta konstnären (en skrivande sådan), Baudelaire, som drogs åt det smutsiga, syndiga och stundtals älskade, stundtals hatade sin stad, Victor Hugo, revolutionären på de mindre belevades sida, den lättimponerade Flaubert, bröderna Goncourt, Èmile Zolas relation till handeln med flera. Det sista porträttet är självklart Modiano som tagit sina läsare på detaljerade promenader genom staden och därför förtjänar sin plats i boken trots att han är nutida.
En trevlig överraskning var att kyrkan Jean Valjean och lilla Cosette gömmer sig i när de är jagade av Javert (i Victor Hugos "Les miserables"), är ingen mindre än Saint Médard, en kyrka som spelar en avgörande roll för min egen karaktär Elviras utveckling i "Lilla fröken grenadin".
Jättehärlig och överraskande läsning som skänkte mig många mysiga stunder och fick mig att upptäcka jättefina dikter som jag låg uppe alldeles för länge och googlade.
Titel: Franska flanörer
Författare: Lena Kåreland
Förlag: Appell förlag
#franskaflanörer #lenakåreland #appellförlag
Comments
Post a Comment