Det var efter en artikel i Vi läser som jag först blev bekant med Lev Tolstoj, son till den store Leo. Där fick jag lära mig att han var skicklig på ekologiskt jordbruk och bihållning, och jag såg så mycket fram emot att läsa om denne man som uppenbarligen verkade vara något av en förlängning av sin faders läror.
Det blev inte så mycket ekologisk odling. Istället fick jag följa med på en resa genom en lynnig, ombytlig, stolt men i förhållande till sin far inte alls stolt man vars tid och relation till Sverige gav en extra krydda på läsningen.
Lev går från att rädda tusentals från hungersnöd till att få så mycket magproblem att han skickas från land till land och genomgår verkningslös kur efter verkningslös kur, tills dess att han träffat Ernst Westerlund och blir frisk nog att fria till hans dotter. Efteråt ägnar han år åt att resa, skriva, alstra barn (inte alla som överlever), gräla med sin far, be sin far om ursäkt, rådgiva tsaren och alienera alla med sitt spelmissbruk.
Boken är detaljerad, så pass att vi exempelvis får veta att Lev och Dora, på sin bröllopsnatt låtsatsgrälade om tandkräm. Dora tänkte minsann inte använda Levs äckliga tandkräm, hon använde sin egen tandtvål, specialbeställd från Norge.
Det var en underhållande resa. Inte alls vad jag hade förväntat mig, men Ben Hellman målar upp ett så livligt porträtt av denne självömkande man som man stundom beundrar stundom beklagar att jag knappt hinner reflektera över detta.
Titel: Som till Tolstoj
Författare: Ben Hellman
Förlag: Appell förlag
#sontilltolstoj #benhellman #appellförlag
Comments
Post a Comment