Jag läste "Vem dödade min far?" för några år sedan och blev helt knockad av det råa, ärliga men ändå empatiska porträttet av en arbetarklassman, en kortroman, eller kanske snarare en essä om Édouard Louis far, om klass och maskulinitet. Därför var jag grymt sugen på "En kvinnas frigörelse" som handlar om Louis mor, också den ur ett klassperspektiv. Också den en analys av maskulinitet.
Två gånger gift, fem gånger mor, Monique faller för män som verkar bra, verkar annorlunda, men som sedan visar sig vara regelrätta svin. Dricker gör de, förlöjligar och förolämpar. Grymheterna hon utsätts för smittar av sig på barnen och hennes äldsta son blir som sin far, super, slåss, slår sina flickvänner och hamnar i finkan. Ibland är det hon som är elak, då mot Louis som är ett konstigt barn. Framförallt är de elaka mot varandra när han påbörjar sin klassresa och pluggar vidare. En blindtarmsinflammation misstas av modern för överklassfjanterier och Louis tar sig själv till akuten, endast några timmar från att den skulle spricka.
Monique har varken ork eller möjlighet att lyfta sig från sängen hon själv bäddat, inte än. Inte medan barnen fortfarande bor hemma. Frigörelsen får vänta för Monique, men den kommer.
"En kvinnas frigörelse" är stark och rörande, frustrerande och upprörande men stundtals också rolig bok. De två bilder Louis delar med sig av, samt den som pryder omslaget, bidrar till känslan av de tre kvinnorna Monique Bellegueule (belle gueule på franska är slang för vackert ansikte), den unga fria kvinnan, den som fastnat i fällan och den som på nytt vecklar ut sina vingar och hittar rätt på äldre dagar.
Titel: En kvinnas frigörelse
Författare: Édouard Louis
Förlag: Wahlström & Widstrand
#enkvinnasfrigörelse #edouardlouis #wahlström&widstrand #combatsetmetarmophosesdunefemme
Comments
Post a Comment