Alltså Lovisa Wistrand måste vara den mest produktiva författare jag någonsin stött på. Jag har på ett år läst inte mindre än ter av hennes böcker, alla nypublicerade, men detta är definitivt min favorit.
Anja närmar sig slutet av livet med gigantiska kliv. Vilken dag som helst kan vara hennes sista. Hennes enda önskemål är att få träffa sin Alan igen, om han inte är död då.
Alan heter inte Alan egentligen. Alan är namnet hon gett den man hon träffar så gott som varje år, av en slump, på alla hjärtans dag. Precis som han gett henne namnet Vivian. Andra året de träffas blir de kära i varandra men på grund av tragiska händelser uteblir Anja från en planerad dejt och därför ses de inte igen förrän flera alla hjärtans dagar senare. Så pågår livet. Då och då får de syn på varandra, ibland i sällskap av en annan, och aldrig verkar tajmingen klaffa.
Kommer Anja att lyckas träffa honom igen, innan det är för sent?
En del moment i berättelsen är lite osannolika, på gränsen till tragikomiskta, men eftersom man accepterar premissen, att två själar dras till varandra och endast träffas på alla hjärtans dag, är det också lättare att acceptera övriga scenarion. På det stora hela var "Ödets kyss" mycket engagerande och jag grät nästan en liten tår i slutet.
Titel: Ödets kyss
Författare: Lovisa Wistrand
Förlag: Ordberoende förlag
#ödetskyss #lovisawistrand #ordberoendeförlag
Comments
Post a Comment