I "En ateljé i Paris" får vi träffa Madeline, en karaktär från en av Mussos tidigare böcker, då hon reser till Paris för att få lite tid att återhämta sig från en personlig kris. Hon hyr in sig i något som verkar vara en perfekt liten ateljé, tills hon inser att hon inte är den enda som ska bo där. Där har tydligen även författaren Gaspard gjort sig hemmastadd för att skriva på en ny pjäs.
Ateljén har tillhört en konstnär i Banksy-mått och dennes gamla vän och gallerist, tillika den man som hyrt ut ateljén åt Gaspard och Madeline, lyckas få det omaka paret intresserade av konstnärens öde. Plötsligt är de båda på jakt efter saknade tavlor och kanske även andra mysterier som omgärdat konstnärens liv.
Det är egentligen helt galet att jag tycker om att läsa Musso. Det finns så mycket som inte matchar för mig. Så mycket av delarna jag inte är särskilt förtjust i. Dialogerna, karaktärerna, skrivsättet, till och med en del av handlingen. Ja, som sagt, mycket. Ändå slukar jag hans böcker som choklad. Det går inte ihop. Och snabbt går det också. Men efter den fjärde Mussoboken på två år (orättvist att vissa verkar kunna spotta ur sig böcker på detta vis ;-)), har jag nu lärt mig att det är så det går till och jag ser fram emot nästa bok.
Titel: En atlejé i Paris
Författare: Guillaume Musso
Förlag: Nona förlag
#enateljeiparis #guillaumemusso #nonaforlag
Comments
Post a Comment