Draken

Den bok jag tidigare läst av författaren Laetitia Colombani var en av fjolfjolårets bästa. "Krigarinnor", hette den och handlade om en ensam, utbränd kvinna som tog hand om andra utsatta kvinnor. "Draken" har ett liknande upplägg om än i annan miljö. 

Léna har förlorat sin man och åker själv till Indien, ett land hon velat besöka tillsammans med honom. Nu åker hon dit för att komma bort från den mardrömslika verkligheten som utgörs av livet i Frankrike utan honom vid sin sida. 

Hon hinner knappt landa förrän hon nästan drunknar, dras ut av strömmarna och klarar inte av att sig in, dumma turist. Léna räddas av en liten flicka som ser det hela och springer efter hjälp. 

Léna lär känna flickan och de som räddat henne, ett gäng orädda kvinnor som för en feministisk kamp i ett land där gruppvåldtäkter avlöser varandra och där flickor behandlas som valuta på äktenskapsmarknaden och som något man helst inte vill föda. Laetitia Colombani skriver om de orättvisor Indiens kvinnor utsätts för, men också om kastsamhällets orättfärdighet och hur de kastlösa inte ens kan beröras av övriga kaster, av fruktan för att de ska bli smittade av deras smuts. 

 Precis som "Krigarinnor" är "Draken" en kort roman och går att läsa väldigt snabbt. Jag tycker mycket om Colombanis sakliga, rättfram prosa, som tar berättelsen framåt på ett fängslande sätt. Men jag tycker inte riktigt lika bra om den nya boken, kanske för att jag hade skyhöga förhoppningar på grund av min fascination för den tidigare. Därmed inte sagt att "Draken" inte är väl värd en läsning. Även den har ett gäng färgglada och levande karaktärer vars öde man vill veta mer om. Men skulle jag rekommendera någonting, är det nog att läsa denna innan "Krigarinnor", så att förhoppningarna inte är så höga.

Titel: Draken
Författare: Laetitia Colombani
Förlag: Sekwa

#draken #laetitiacolombani #sekwaförlag #lecerfolant #sekwa