Jag har varit gravid åtta gånger, fött fem barn, två tidiga missfall och gjort en abort. Graviditeter har präglat nästan 4 år av mitt liv och amningen, som kan ses som en slags förlängning av graviditeten, 12 år. Trots detta har jag inte ägnat så mycket tid åt att filosofera om saken. Vilken tur att Johanna Bornemark gör det åt mig så jag slipper :-)
I "jag är himmel och hav" blandar Bornemark filosofi och egenförfattad poesi i typografisk lek. Hon uppfinner egna ord, ensamman, dugaj, paktivitet... det är reflektionerna över jaget och duet och enheten och separationen. Var slutar jaget och börjar något annat? Vad är asymmetrisk etik och hur tar man med erfarenheten av graviditet i en ny feministisk skola? Sedan jag skolades i genusvetenskap för snart 20 år sen har jag nog aldrig stött på en riktig "särartsfeminist", en som anser att skillnader mellan könen (utöver de uppenbara fysiska) är givna och inte bör rubbas, en sådan kanske lägger FÖR stor vikt kring födandet och utesluter barnlösa kvinnor. Men "likhetsfeminismen" kan inte heller ta sig an graviditet på ett tillfredsställande sätt. Bornemark lobbar för en s.k. "paktiv feminism", där paktiv, liksom för värkarbetet, är en blandning mellan passivitet och aktivitet.
Det jag tycker bäst om är att Bornemark överhuvudtaget reflekterar över detta tillstånd som anses vara så privat, tillhöra familjeenheten enbart, som om inte graviditet är nödvändigt för artens fortlevnad. Parallellerna mellan graviditet och kvinnokropp som skilda från annat till diskussionen om biologisk mångfald och främst naturens rättigheter, är intressant. Hur påverkas vi av att erkänna naturen rättigheter utanför dess värde för mänskligheten? Var i denna diskurs får den gravida plats som både är sig själv och inte bara?
Intressant läsning. Blir sugen på att uppleva graviditeten igen ;-) Extraplus för bokmärket i form av navelsträng.
Titel: jag är himmel och hav
Författare: Johanna Bornemark
Förlag: Volante
#jagärhimmelochhav #johannabornemark #volanteförlag
Comments
Post a Comment