Valerie Perrin må ha valt en udda titel till sin bok, men "Färskt vatten till blommorna" dör upp på varenda bensinmack vi körde förbi under familjens resa genom Frankrike i somras. Kanske inte dså underligt att jag var nyfiken på den.
Violette, kanske döpt efter färgen hon hade när hon föddes och av misstag antogs vara dödfödd, är kyrkogårdsväktare på en liten ort i sydmellersta Frankrike. Där jobbar hon vid sidan av tre dödgrävare, en pastor, ett oändligt antal sörjande och inte minst med de döda som eventuellt spökar för besökarna. Hon välkomnar alla som behöver en kopp kaffe, eller tröstande ord, och kan sin kyrkogård, samt vem som är begravd var, innan och utan. Själv är hon ensam sedan hennes man försvunnit och efter att en förvirrad poliskonstapel ber om hjälp att förstå varför hans avlidna mamma önskat bli begravd bredvid en för honom okänd man, intresserar han sig. lite för mycket, för hennes förflutna.
"Färskt vatten till blommorna" börjar lite som en feelgoodroman, med underbara karaktärer och en udda miljö, och värmen håller boken igenom. Däremot är handligen mer invecklad än klassisk feelgood och tar både en och tre turer mer än vad man som läsare förväntar sig. Boken är poetisk och härlig och håller en på spänn till sista sidan. Jag tycker så mycket om denna Violette som inte tycker om sig själv särskilt mycket. Men hon gör sig aldrig till ett offer, hon bara är.
Och även de karaktärer som läsaren inte tycker om får en chans till upprättelse.
Valérie Perrin imponerar verkligen med denna pärla, även om jag tvekar vad gäller titelns genialitet.
Titel: Färska vatten till blommorna
Författare: Valerie Perrin
Förlag: Éditions J
#färsktvattentillblommorna #valerieperrin #editionsj #franskaböcker #boktips #bokrecension #changerleaudesfleurs
Comments
Post a Comment