Ännu en underbar Didon-samling att förgylla mina sommarskogspromenader med. I denna samlig, betydligt kortare än "Att lära sig själv att leva", får läsaren bekanta sig med tolv kortare essäer som Didion skrivit mellan 1968 och 2000-talet. Många av dom är personporträtt av kända personer som Robert Maplethorpe, Hemmingway, Nancy Reaga, Martha Stewart...
Till exempel kan vi läsa om Nancy Reagan som presenteras för oss som charmig hemmafru med kärlek för blommor men också på ett avväpnande sätt när Didion återger en kort och ytterst trivial dialog mellan nationens första dam och en trafikpolis (tydligen kände sig Nancy Reagan sviken av artikeln, vilket jag tycker är att missförstå något).
Hon skriver också om personliga saker som ämnet "att skriva" och varför hon gör det samt hur det känns att bli ratad av sitt utvalda college. Men kanske är den mest minnesvärda texten för mig den om Martha Stewart och hennes imperium (författad före skandalen som satte henne i fängelse). Didion skriver med en försonande feministisk blick på Stewarts följare samtidigt som hon kritiskt granskar det kapitalistiska drivet bakom affärsbeslut som att ta 48 dollar för stenciler som kostar 5 dollar på dollarstore.
Nu ser jag fram emot lite lättare Didion, kanske tar jag upp "Blå skymning" eller "Bönbok för en vän" som båda står i min AL-hylla!
Titel: Låt mig berätta vad jag menar
Författare: Joan Didion
Förlag: Natur & kultur
#dlåtmigberättavadjagmenar #joandidion #letmetellyouwhatimean #naturochklutur #boktips #bokbloggare #bokrecension
Comments
Post a Comment