Det är så roligt det här med bokbloggande, för jag får läst massor av böcker som jag inte annars hade läst. I somras fick jag till exempel skickat till mig två vackra diktsamlingar, båda författade i början av 1900-talet av två finländska /finlandsvenska poeter.
Den första jag läste var Kerstin Söderholms "Vara människa". Den består av hennes dikter blandade med en del dagboksutdrag skrivna ca 1920-1940. Dikterna är naturlyriska och passar väl in i diskursen kring dagens klimathot och människans omättliga begär efter mycket, mer, mest.
"Jag svävar liksom på en hårfin lina
genom en lufttom rymd,
En klar och iskyld rymd,
där inga toner ljuder.
Så smal är tenen som jag svävar på,
men ännu bär den.
Och allt annat är mig likgiltigt och borta."
(utdrag ur Porten 1937)
Hennes språk är vackert och renande. Jag läser dikterna och somliga tranporterar mig rakt in i mig själv, jag läser dom nästan som meditationspass. Målar upp akvareller i tankar. Oerhärt effektivt.
Och visst är omslaget helt underbart?
Titel: Vara människa
Författare: Kerstin Söderholm
Förlag: Appell
#varamänniska #kerstinsöderholm #appellförlag #appell #poesi #lyrik #boktips #bokrecension
Comments
Post a Comment