📚Recension📚
Esme är dotter till en av de män som under början av 1900-talet jobbade med att få ihop Oxfords ordbok, alltså den allra första. Hon växer upp i skriptoriet där herrarna sitter och jobbar och för att undvika att synas gömmer hon sig under ett bord. En dag tappar någon en lapp med ett ord på och det sätter igång Esmes ordsamlande och fascination för språkets alla mysterier.
Snart tar hennes nyfikenhet henne till insikten om att språket, urvalet av vilka ord som får ta plats i ordboken och vilka som får nobben, både är starkt könat och klassberoende. Denna insikt och de upplevelser hon sedan går igenom i sitt liv som ung kvinna vid sidan av andra kvinnor, genom romanser, graviditet och fram tills första världskriget, driver henne till att vilja skapa en helt egen bok. En bok om kvinnors ord, de bortglömda orden.
Det jag tyckte mest om i "De förlorade ordens bok" var alla små porträtt av de lite mindre viktiga karaktärerna, som den grova försäljerskan Mabel och de många herrana i skriptoriet. Jag tyckte också om de många scener av kvinnlig omsorg och solidaritet som boken bjöd på. Självklart är också själva grundtesen, att ordboken var skriven av män, utgiven av män och med hjälp av manliga författare som grund för citat o.s.v., samt att detta påverkar innehållet, jätteintressant och väl underbyggd. Jag köper det rakt av och till en början är jag intresserad av alla exempel på situationer där det blir synligt. Men sen tappar jag intresset för alla dessa lappar, någonting gjorde att jag inte fastnade så mycket som jag hade hoppats- Framförallt brydde jag mig mindre om Esme, än om de karaktärer vid sidan av.
Jag tycket trots allt att den är värd att läsas och begrundas, om inget annat så för Mabels skull...
Titel: De förlorade ordens bok
Författare: Pip Williams
Förlag: Historiska media
Comments
Post a Comment