🎎Recension🎎
En man befinner sig i en fisk. En gigantisk haj. Mannen överlever med hjälp av ett skeppsvrak i hajens mage, ett som har både konserver och eld och så kaptenens loggbok i vilken mannen noggrant för anteckningar. Om era tankar tog er till Pinnochios skapare och fader Gepetto, tänker ni rätt. Det är honom denna lilla berättelse handlar om.
Eftersom "Petite" var en av mina absoluta favoriter från förrförra året såg jag jättemycket fram emot att läsa Edward Careys senaste. Precis som föregångaren är miljön sagolik och mörk och Gepetto berättar om sin barndom som son till en krukmakare och sonson till en också, om sina flammor, sitt dagliga hälsotillstånd och sitt experimenterande med olika hårstilar.
Men mat och ljus räcker inte för att leda en dräglig tillvaro (syre verkar inte vara ett problem ;-)), Gepetto lider. Han saknar sin son av trä. Det är i saknaden och ensamheten som Careys berättelse är som starkast och när Gepetto beklagar sig över hur en hel by kastar ut Pinocchio i havet och sedan, när pojken simmat tillbaka, kastar ut honom igen bara för att han är annorlunda blir man riktigt ledsen (och arg på samma gång).
"I vidundrets mage" är mycket underhållande och, precis som i "Petite", eller kanske ännu mer, bidrog illutrationerna till att skapa en väldigt speciell stämning. Tyvärr kände jag att boken inte riktigt höll samma nivå. Önskar att jag hade känt mer av Pinocchio, vilket kanske är svårt med tanke på att boken kretsar kring hans frånvaro :-/
Författare: Edward Carey
Förlag: Sekwa förlag
Comments
Post a Comment