🌍Recension🌍
Oj, oj vilken bok! Det här kommer att vara en extremt blandad recension eftersom jag kände så många olika saker under läsningens gång.
Först var det mysigt, när Natsuki presenteras för läsaren. Mysigt och fint med ett försummat barn som bestämt sig för att hon är en häxa och att gosedjuret Piyyut hjälper henne att utöva magi för att göra tillvaron bättre. Hennes kusin Yuu, som hon är förälskad i, säger att han är en utomjording, för det är det hans mamma alltid sagt till honom. Det är rörande och magiskt och jag ler hela tiden.
Snart blir det allvar, när Natsuki konfronteras med vuxenvärlden och med familjen som inte stöttar, och när vi sedan följer henne in i vuxenlivet får jag en efterlängtad känsla av "Hur mår fröken Furukura?". Natsuko har skaffat sig en jämställd man som gör exakt hälften av alla hushållssysslor. Att de dessutom har separata rum, äter separata måltider och aldrig rör vid varandra passar henne alldelles utmärkt. Omgivningen kan aldrig ana hur det kommer sig att det inte blir några barn.
Runt slutet av boken vet jag inte längre vad jag ska tänka. Jag vill så klart inte spoila någonting, men det blir gaska galet. Och jag vet inte vad jag tycker om det. Det kanske är en sån sak som kommer att ligga bak i hjärnan och marinera i flera år innan jag inser dess genialitet. För visst är Murata en genialisk författare, det är jag som är för konventionell för att fullt ut uppskatta det som är riktigt "out there".
Fortfarande är Muratas karaktärer starkt och komiskt skildrade och jag älskade ca 80 % av boken. Kanske kommer jag så småningom att älska resten också?
Författare: Sayaka Murata
Förlag: Lind & co
Comments
Post a Comment