BARNVAKTEN av Joyce Carol Oates 👶👶👶,5
Om jag ska beskriva mina känslor för denna boken med ett ord är det nog: ambivalent. Jag pendlade mellan att tycka att Oates skildrar sin huvudkaraktär, Hannah på ett orättvist sätt och gör henne till en jobbig, irriterande, menlös och självisk karaktär, till att tycka att hon faktiskt är självisk och menlös. Trots detta gillade jag den.
Det är 1977 i Detroit. Hannah Jarret har en älskare. Hon är på väg till ett hotellrum för att träffa honom för första gången och är både nervös och säker på att hon kommer att ursäkta sig och inte göra något. Hon har barn, hon har en man, hon har det bra ekonomiskt och alldeles för mycket att förlora.
Hannas älskare kallar sig själv för Y.K., en ytterst obehaglig man som lider av empatibrist (eller kanske lider omgivningen mest). Han har bra kontakt med präster som tar hand om föräldralösa barn och har anlitat en av dessa pojkar, en lite äldre en som kallas Ponytail.
Samtidigt härjar seriemördaren som kallas Barnvakten (baserad på Oakland County Child Killer vars mord ännu inte lösts). Föräldralösa pojkar försvinner i flera dagar och upphittas sedan nästan nitiskt tvättade och omskötta på en allmän plats bara timmar efter att de avlidit.
Alla dessa människors öden vävs samman i en berättelse om ondska, trauma, äktenskap och svek. Mitt i alltihop en berättelse om rasism när en oskyldig svart anställd på hotellet där Hannah träffar Y.K. blir anklagad för något han inte gjort.
Berättelsen är seg i början, när Hannah tar sig till sitt möte med YK, den går två steg fram och ett tillbaka under lång tid, men jag fastnade ändå till slut, och resten av boken håller ett bättre tempo.
Framförallt känner jag, som jag antytt i början, att ibland när Hannah får ge utrymme för sina tankar är det en pastisch av "White women's tears", att Oates förlöjligar henne och alienerar läsaren så att man inte kan känna för henne oavsett vad hon utsätts för. Istället tycker man synd om mannen (som eg. är rätt nedvärderande mot sin fru), barnen, och hembiträdet Ismelda.
Och ibland tar Hannah idiotiska beslut punkt.
Berättelsen är sjukt spännande när man passerat det första stycket. Det är mört, det är obehagligt, det är 70-tal och man följer en mor till två små barn som sakta gräver sin egen grav. Det är bra litteratur, helt enkelt, om inte Oates bästa.
Titel: Barnvakten
Författare: Joyce Carol Oates
Förlag: Harper Collins
#barnvakten
#babysitter
#joycecaroloates
#harpercollins
#thriller
#deckare
#roman
#70-tal
#sjuttiotal
#bokinstagram
#boknörd
#bokmal
#bokälskare
#booklover
#bokinspo
#sommarläsning
#sommarläsning2023
#sommarlovsläsning
#sommarlovsläsning2023
Comments
Post a Comment