Fiskarnas kristus

 FISKARNAS KRISTUS av Yoel Hoffmann 🐟🐟🐟

134

Adolf Hertz frieri var allt annat än skrattretande. Först ställde han glasskålen ovanpå cembalon. Sedan torkade han bort svetten från sina ögonbryn. Till slut sa han: "faktumet att du ... alltså, din framlidne man ... och jag ... det vill säga, Berthe ... jag tänkte, jag menar, att vi två ... vi borde gifta oss, med varandra."

Yoel Hoffmann skriver vinjetter, tablåer, små observationer, ibland drömska, ibland, som ovan, mer verklighetsförankrade, om sin faster Magda och människor i hennes omgivning. Det är en ovanlig bok. Jag visste först inte hur jag skulle läsa den, gav upp, men skam den som ger sig. Jag tog upp den igen och läste om den från början (den är ynka 110 sidor lång). Jag tror att det närmsta man kan jämföra den med är att det är som att se på konst, tidvis surrealistisk sådan. Här är en annan:

37

Jag vill veta: finns det färger och dofter i hjärnan? Grisbonden är död och nu springer den gamla suggan runt på gatorna i mitt huvud (över träbroar) och letar. Och kanske synerna jag ser i vaket tillstånd någon annans drömmar?

Tablåerna beskriver karaktärer som emigrerat från Europa till Israel. Man får en inblick i deras liv men kommer dem aldrig riktigt nära. Jag känner mig ambivalent till boken. Den är svår, men redan lättare vid andra läsningen. Kanske kommer jag att riktigt tycka om den tredje rundan? Boken är värd en omläsning, vissa stycken underhåller och slår verkligen an hos mig, men kanske ska jag vänta ett tag. Eller behöver jag hoppa på det direkt igen?

Väldigt nyfiken på om någon annan läst och vad ni tycker...

Titel: Fiskarnas Kristus
Författare: Yoel Hoffmann
Förlag: Rámus förlag

#fiskarnaskristus
#yoelhoffmann
#ramusförlag