Arildkolonin

ARILDKOLONIN - konstnärerna i Arild omkring sekelskiftet 1900

🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊

"Man behöver inte vistas länge i Arild sommartid, förrän man lägger märke till en typ av människor som inte hör stambefolkningen till och inte de vanliga turisterna heller. Man möter dem vandrande i väldiga slokhattar och i sportiga golfbyxor och med den karakteristiska målarlådan i handen. Eller också ser man dem stå vid ett staffli i något gatuhörn eller på någon kulle på sidan om vägen (...)"

Kanske är Grez-sur-Loing söder om Paris den, för oss svenskar, mest kända konstnärskolonin mycket tack vare Carl och Karin Larsson, men det finns ställen som konstnärer flockades till på betydligt närmare håll. Arild, den lilla kustbyn på Kullaberg, nära Mölle och Höganäs, lockade många från slutet av1800-talet till långt in på 1900-talet, både från Sverige och Danmark. 

Jag har en nära relation till Arild. Jag har spenderat otaliga somrar där med mormors mandelmusslor, vid poolen under morfars vakande öga. På vuxna dagar har jag värdesatt höstruskiga promenader på Nabben. Det luktar speciellt där, ljung och enbärsbuskar man bygger kojor i, och harpluttar överallt. Arild är himlen på jorden. 

Det tyckte också en stor samling konstnärer som återkom år efter år. Jag har alltid vetat om deras existens, men i här har jag fått bekanta mig närmre med såväl konstnärer, en löst sammanhållning där kvinnorna fick ta plats (till skillnad från i Skagen), som mor Cillas omsorger om dem. Här porträtteras inte mindre än 50 av dem, både stammisar som och hastigt passerande, som Fritz von Dardel.

Den största behållningen är självfallet den estetiska. Porträtten av personer, plats och epok är superintressanta, men allra härligast är det ändå att bläddra och titta på bilderna. Några av mina absoluta favoriter (bläddra i bildspelet för att se): Johannes Grenness porträtt av sin dotter sittandes på klipporna. Emil Liberts nattliga landskap. Axel Kulles olika kvinnor. Carl Fredrik Hills "Marin med stenar". Ottilila Adelborgs fiskare. Emilia Lönblads kapellbild och så Gisela Henckel-Trapps målningar i samma kapell. Och så Isaac Grünewalds självporträtt som iofs inte är så Arildskt. Sen finns det ju Peder Severin Kroyers skomakare som ser på pricken ut som Gustav Mandelmann (sista bilden). Och många fler...

Åh vilken underbar bok som ibland rört mig till tårar och fått mig att längta så det gör ont. Men även utan koppling till platsen tror jag att vem som helst kan låta sig hänföras av de mästerverk människor med konst i kroppen kan skapa...

🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊🌊

#arildkolonin #arild #lillafölaget