DEN LÄNGSTA RESAN av KG Hammar
✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈
KG Hammar debuterar som romanförfattare och gör det med ett stycke kort biofiktion om Dag Hammarskjölds sista resa, den på väg till ett möte med Moïse Tschombe i Léopoldville, Kongo. Resan som aldrig blev det den skulle bli. Det är en lång resa dit, men den längsta resan är den som sker inåt.
Vad Hammar målar fram är porträttet av en man som inte gärna låter sina personliga åsikter och känslor för olika länders ledare styra sitt uppdrag. En man som istället filosoferar över jaget och duet, vårt förhållande till "den andre" och när denne andre blir ett "du" istället för ett "det". När antipatin och avskyn tar över subjektiviseras den andre och det är människans plikt att t.ex. genom tro (men inte för mycket tro) lyckas vända processen.
Som ni hör är "Den sista resan" en mycket filosofisk bok, men även historisk, främst genom funderingarna på konflikten i Kongo, men också genom t.ex. Hammarskjölds vänskap med Ben Gurion och hur han både förstår och fördömer denne i styrkan på Israels vedergällande efter Fedayeenens många terrorattacker.
Vad mer kan jag säga? Kanske att den innehåller avslöjanden om rykten som inte stämde och mjligtvis endast var sovjetisk propaganda? Kanske att boken snarare skulle klassificeras som essä än roman men att det samtidigt kunde vara svårt eftersom det är Hammarskjöld som står för essän, inte Hammar...
Jag bor på Österlen och har relativt nära till Backåkra. En gång när allt kändes hopplöst tog jag och min man en sen biltur dit och satte oss i meditationsringen och bad Dag Hammarskjöld, eller kanske snarare hans ande, om hjälp. Inte för att våra bekymmer hade med internationell politik att göra, mer för att gamle Dag kändes som en god man, en som förstod och lyssnade och visste vad som var viktigt i livet. Efter att ha läst boken känns det fortfarande så, som att han var klok men ensam och hade förtjänat ett annat slut.
✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈✈
#denlängstaresan #daghammarskjöld #polaris #kghammar
Comments
Post a Comment