MONA - EN MAMMA, ETT MOD OCH EN DOTTER av Josefina Johannisson
När Josefinas mamma Mona gick bort, var det inte en olycka eller sjukdom som låg bakom. Det var hennes ex man och partner, Josefinas pappa, som dödade henne. Som barn fick Josefina flytta till jourhem och sedan till en stabil och vänlig fosterfamilj där hon växte upp tillsammans med sin bror. Men de vuxna runt henne berättade aldrig hela sanningen. Hon förstod först knappt att hennes mamma var död. När sanningen till slut började sippra fram, var den insvept i lögner och undanhållanden som försökte skydda henne. De sa att pappan inte menade det, att det var en olyckshändelse. Hon lärde sig att hennes pappa var snäll, bara lite sjuk – ett ideal som förvirrade hennes bild av rätt och fel. Och hennes syn på män, i synnerhet på män som begår brott.
Medan brodern valde bort relationen till fadern, höll Josefina fast vid den, bunden av de små lögnerna och viljan att förstå. Först i vuxen ålder, efter att hon själv blivit mamma, fick hon tillgång till hela historien och kunde påbörja sin bearbetning.
Denna gripande och brutala biografi slukade jag från första sidan. Johannisson lyckas skildra hur förödande det kan vara när vuxna försöker "skona" barn genom att dölja och förvränga sanningen. Vi får lära känna Mona också, som den hon var innan tragedin; en kvinna med ett ansikte och ett liv. Och Klas – Josefinas pappa – får en tydlig identitet. Han må ha varit sjuk, men det är omöjligt att tycka synd om honom.
Det är modigt av Johannisson att skriva en så ärlig och utelämnande bok, en bok som väcker tankar om hur vi egentligen bör tala med barn som har gått igenom svåra trauman. För de barn som "aldrig borde kunna klara sig" ger hon ett röst och hopp om att livet faktiskt kan gå vidare, trots allt.
#mona #monaenmammaettmordochendotter #josefinajohannisson #naturochkultur
Comments
Post a Comment