3 x Tremblay, av Lise Tremblay
(Driftens väg, Djur & Huset på St Pauls väg)
Lise Tremblay x 3
Jag ger bort de flesta böcker jag recenserar. De jag sparar är de jag gillar bäst, och i min bokhylla står nu både Lise Tremblays “Driftens väg” och hennes “Judiths syster”, den senare än så länge min favorit av henne. Om “Driftens väg” har jag redan skrivit, så här handlar det om de två andra romanerna i samlingen.
“Djur” gillade jag mest. En man har flytt ett äktenskap som inte klarade av en dotter med könsdysfori och begravt sig i naturen, med jakt och självhushållning. Exfrun har flyttat till Frankrike och en stadig, välbärgad fransman. Kvar har han vännen Rémi och hunden Dan, som är döende. Samtidigt bråkar Rémis brorson, nybliven viltvårdare, med byns tongivande män om vargarna som etablerat sig och hotar jakten. Det är sparsmakat och angeläget. Tremblay fångar ett litet samhälle som kretsar kring sådant som känns främmande i vår digitala tillvaro, och Rémi, som hamnar på fel sida av generationsklyftan, är fint mångbottnad: det gamla mot det nya.
“Huset vid Saint Pauls väg” är betydligt mörkare, en självbiografisk skildring av två döende föräldrar, där modern är psykiskt sjuk. Den är rörande och upprörande: en mor och mormor som anser att barn inte ska matas “för mycket”, och en far och farfar så lugna båda två att de inte berörs när taket blåser bort under en orkan. “Det kan lagas imorgon.” Läsningen är njutbar, men jag saknar framåtrörelsen som jag gillat i hennes andra böcker. Kanske inte konstigt, det är en annan sorts bok.
Så mysigt att ha flera av denne briljante författares verk i en volym. Nu kan jag släppa Driftens väg till en annan, lyckligt lottad läsare.
Comments
Post a Comment